Kärnan i varje pjäs, i varje föreställning, är själva manuset. Texten, orden och meningarna är de som berättar historien och för handlingen framåt. När en föreställning tar form börjar vi arbeta utgående från ett manus, en text. Ofta är manuset det enda redskap vi har att utgå ifrån.
Varje person som läser manuset bildar sig en egen uppfattning om hur föreställningen ska se ut.Tillsammans läser vi manuset högt för att få höra hur de olika karaktärerna låter. Vi testar oss fram, låter oss påverkas av varandras idéer och tolkningar. Det är inte ovanligt att texten tolkas på olika sätt. Vi läser, prövar, diskuterar, omprövar och synar texten från alla olika håll och kanter. Sedan läser vi manuset igen.
Repetitionerna av pjäsen inleds. Arbetet med pjäsen är igång. Vi fortsätter att läsa texten om och om igen. Vi analyserar, går djupare in i texten, hittar nya spår och stänger dörrar. Problemen reds ut och frågeställningarna besvaras. Vi testar olika tillvägagångssätt. Kanhända att vissa av karaktärerna är svårare att hitta än andra. Vissa visar sig redan i ett första skede, medan andra växer fram först i slutskedet. Men de finns alla där i texten.
Kläder, smink och rekvisita hjälper till att gestalta karaktärerna. Kulisser och scenografi ger åskådarna ett sammanhang, i vilket händelserna utspelas. Ljud och ljus förstärker stämningen, andan. Alla bitar börjar falla på plats och allt har påverkats av texten.
Totalt kan det vara ett tjugotal personer som har läst samma manus, som tillsammans, utgående från en text, skapat en föreställning. Det är möjligt att byta ut vilken beståndsdel i sammanhanget som helst och slutresultatet blir ett helt annat. Men texten och orden är de samma.
Jonas Bergqvist
