Hur var bokmässan?

Nyss hemkomna från fyra dagar i Göteborg möts vi av frågan från olika håll. ”Hur var bokmässan?” De flesta förväntar sig förmodligen korta svar i stil med ”härlig” eller ”hektisk”, men sådana svar täcker faktiskt inte ens en bråkdel av allt det som bokmässan är.

Bokmässan är förstås böcker. Det är en kommersiell tillställning och många är där för att sälja eller köpa böcker. För bokslukare som även annars har svårt att motstå alla böcker som väntar på att bli lästa är bokmässan farlig, men samtidigt alldeles underbar. ”Att läsa-listan” förlängs och kappsäcken väger betydligt mer på resan hem än på resan dit.

Bokmässan är språk. På bokmässan hör vi Bart Moeyaert framföra dikter på sin belgiska nederländska och även om vi inte förstår ett ord talar rytmen och musikaliteten i dikten till oss och vi förstår ändå. På bokmässan får vi höra estradpoeter som Rosanna Fellman och Olivia Bergdahl framföra sina dikter på ett sätt som får allt bakgrundssorl att tystna och tiden att stanna upp. På bokmässan berättar Silvia Avallone om böcker med sällan skådad inlevelse och fart, medan simultantolken knappt hinner andas då hon översätter från italienska till svenska med samma tempo. ”Det är häftigt att läsa! Det är sexigt att läsa! Det är erotiskt att läsa! I alla fall i Italien…”, utbrister Avallone. På bokmässan berättar sydkoreanska Han Kang och brittiske David Nicholls om sina skrivprocesser. På bokmässan får Hanna-Reetta Schreck hjälp av Ulrika Gustafsson och Juha Itkonen hjälp av Kjell Westö med att hitta rätt ord på svenska, i författarsamtal där den ena har finska som modersmål. På bokmässan är många språkkonstnärer. Vi bjuds på formuleringar som glittrar och gräver och glöder.

Bokmässan är samtal och möten. Det är människor som visar intresse för andra och människor som verkligen lyssnar på varandra. Även om vi inte är överens om allt är det i respekt och strävan efter förståelse som vi möts. Samtal och möten hittar vi bland alla montrar på mässgolvet som snabbt blir trångt, varmt och högljutt. Samtal och möten hittar vi en våning upp, bland seminarierna som äger rum i föreläsningssalar, där en tyst koncentration förenar publiken. Samtal och möten sker mellan besökare i kön till toaletten eller i de små caféhörn som vi tränger ihop oss i. Samtal och möten sker mellan läsare, mellan författare, men också mellan läsare och författare. Både författare och besökare får en chans att möta personer som de beundrat länge. Stämningen är varm och hjärtlig.

Bokmässan är synintryck. Vi får höra illustratörer som Johan Egerkrans förklara hur han bygger upp sina dinosaurier och hur han med några klick på datorn kan återanvända en fågelflock, medan den tyske illustratören Torben Kuhlmann använder lager på lager av vattenfärg i sina detaljrika och vackra illustrationer i sina böcker om möss på upptäcktsfärder.

Vi får se episka och filmatiska scener ur serien Vei där Karl Johnsson illustrerat och Sara Bergmark Elfgren har skrivit texten. Johnsson tar oss med till storslagna landskap med bombastiska byggnader och mytologiska karaktärer, i detta verk som han själv kallar ”en matinéfilm för vuxna”. Här har jättarna i Jotunheim människor som husdjur.

Vi får se annorlunda, konstiga och kanske rentav smått äckliga monster som kittlar fantasin i boken Knäckarbanketten där Bergmark Elfgren har samarbetat med illustratören Emil Maxén. Har du mött en biskopsfisk förr? Den gillar fiolmusik och börjar dansa och gråta när man spelar för den.

Vi får också se en av Jennys favoritillustratörer Simon Stålenhag snabbt skissa upp en flygödla vid signeringen av sin bok Passagen, som utspelar sig i ett dystopiskt USA år 1997.

Bokmässan är samhällskritik och politik. Genom fiktionen går det att närma sig ämnen som bränner, att utforska vad som kunde hända om samhället var annorlunda, att leka med tankar som riskerar censureras. Författarna Thomas Mullen och Tayari Jones bor båda i Atlanta och diskuterar rasism och samhällsstrukturer i dagens och i 1950-talets södra USA. Den ryske författaren Dmitry Glukhovsky kan genom ljudboksmediet undvika den statliga censuren och ger i Utpost liv åt en dystopisk framtid i ett delat Ryssland. I ett samtal på bokmässan pratar han om faran med den offentliga smutskastning av personer, politiker och hela nationer som idag igen verkar helt tillåten och har blivit till en underhållningsbransch. Genom fiktionen kan vi skapa oss uppfattningar om världen och hur den fungerar. Bokmässan rymmer även upplevelser och kraftmätningar ur verkligheten. Samar Yazbek, journalist och författare, låter syriska kvinnor vittna om förtryck och motstånd. Hon ger en röst till människor som tystats och hennes kritik mot styret i Syrien och andra länders roll i konflikten är svidande och stenhård.

Bokmässan är medmänsklighet. Den påminner oss om sådant som vi har gemensamt med andra, men den pekar också på nya perspektiv och ger oss chanser att se sådant vi själva aldrig upplevt. På bokmässan kan en storstadsbo få förståelse för hur det är att leva på glesbygden och någon som tidigare bara har låtit sig trollbindas av fiktiva berättelser kan hitta fram till en faktabok som berör och skakar om. Fakta möter fiktion, Alaska möter Lappland, teknik möter konst och humor möter allvar på bokmässan.  Jamaica Kincaid från Antigua/USA reflekterar exempelvis kring sina självbiografier och livsupplevelser och konstaterar: ”I had no idea that I was black and that I shouldn’t be in this place. When people were racist towards me I thought they were just badly raised”.

Bokmässan ger framtidstro. Vi lämnar visserligen mässan med värkande fötter och med trötta ben, men vi lämnar också mässan med nya insikter, med konkreta idéer och med hopp om att sådant som är trasigt kan lagas. Bokmässan är både härlig och hektisk, men den är även så mycket mer.

Ia & Jenny