Jag har alltid älskat att läsa. Efter att jag lärde mig att läsa som fyraåring har jag varit stamkund på biblioteket och otaliga är de bokhögar jag har kånkat hem (och otaliga är de gånger jag har överskattat hur många böcker jag hinner och orkar läsa på två veckor och fått kånka tillbaka hälften av böckerna olästa). Särskilt i lågstadieåldern slukade jag allt. Jag hade en viss stolthet i att ha läst nästan alla långa rader av barn- och ungdomsböcker som fanns i Petalax bibliotek; den långa raden röda ryggar av Kittyböcker och Tvillingarna, alla faktaböcker om djur, alla töntiga tonårsromaner, listan är lång. Då vi gjorde en “läsorm” runt klassrummet i lågstadiet stod jag för över hälften av alla lästa böcker, tills min lärare sa åt mig att jag måste låta någon annan hinna läsa något också.

Det är lätt för mig att säga att man ska läsa böcker – jag som själv älskar att läsa, alltid har haft lätt för det och alltid flugit genom många långa böcker på kort tid – men jag tänker ofta på de som inte har det lika lätt med läsningen. De som tampas och slåss med korta böcker som ändå aldrig vill ta slut, de som inte orkar koncentrera sig ens på en serietidning, de som kämpar och kämpar men bokstäverna bara flyter ihop. Därför blir jag så glad varje gång jag hör någon av mina vänner och bekanta med lässvårigheter berätta om sitt läsande. Hen som älskar att läsa Harry Potter fast det tar hen 3-4 månader att komma igenom en bok. Hen som förr hatade att läsa men sedan sakteligen började på och märkte att det var roligt, och nu är med i en bokklubb. Hen som vågar ta sig an en ny bok trots att den känns allt för lång. Min lillasyster (som inte har lässvårigheter men som tidigare led av grov lathet) som började läsa (med lite väl valda boktips från min sida, det kommer jag alltid ta cred för) och nu är med i bokklubb och kanske ska börja studera litteratur. De som har oddsen emot sig men ändå väljer att läsa – de är beundransvärda.

Varför ska man ens göra sig besväret att börja läsa? Svaren har du säkert hört många gånger men vi vet ju att repetition är svaret på allt, så:

Man lär sig nya saker genom att läsa, och framförallt är själva läsfärdigheten ett verktyg som bär hela livet igenom och något som man alltid har nytta av. Vi vet att läsande berikar språket, det utvecklar fantasin och lär oss empati och också andra färdigheter för att handskas med livet. Att börja på en lång bok och sedan också läsa den klart visar att jag klarar av att slutföra det jag börjar. Att prioritera en lugn stund av läsning kan vara att jag prioriterar en hållbar hälsa mitt i en hektisk vardag. Att läsa en bok om någonting liknande som jag själv går igenom kan hjälpa mig att hantera mina känslor. Läsande för mig är också den plats där jag kopplar av och kopplar bort bäst – det är total verklighetsflykt.

Mina bästa tips för dig som tycker att läsningen går trögt:

  • Läs bara sådant som du tycker är intressant och roligt. Skippa de tråkiga böckerna och läs sådant som får dig att glömma tid och rum.
  • Börja med ett mycket lägre mål än du vet att du klarar av, tänk att du ska läsa t.ex. två sidor per dag. Plötsligt är det så intressant att du har läst flera kapitel!
  • Fråga om någon kan läsa högt för dig eller läs en bok tillsammans med en kompis, kanske ni kan starta en liten bokklubb?
  • Lyssna på ljudböcker för att väcka intresset för berättelser.
  • Våga läsa långa böcker! Det behöver inte gå snabbt, livet är ju ofta ganska långt så förr eller senare blir du säkert klar även med en lång bok.

Rebecka Lidman

Språklärare (finska, engelska, modersmål och litteratur)