Det är fredag eftermiddag och jag packar in hela familjen i bilen. Mariehamns litteraturdagar fyller 25 år och trots att det kommer att krävas över åtta timmar med bil och nio timmar med färja för lite mer än ett dygn på plats på Åland är det utan tvivel värt resan från Närpes till Åland och tillbaka igen. Stadsbiblioteket i Mariehamn ska fyllas av vackra, tankeväckande, kloka, gripande, roliga, upprörande och tröstande ord. Denna modersmålslärare vill vara på plats för att sluka dem alla!
Rubriken för årets litteraturdagar denna sista helg i mars utlovar både jubel och jämmer. Jag hinner nästan bara ta del av lördagens program, men vilket program det är! Friska vårvindar blåser på mina rötters ö och solen skiner utanför biblioteket som fylls till bredden av ivriga besökare. Dagsprogrammet är gratis och det byggs upp av 30-45 minuter långa paneldiskussioner mellan en moderator som leder samtalet och en till tre författare som utbyter tankar och erfarenheter. Visst handlar det om böcker, men eftersom böcker många gånger handlar om livets stora frågor är det fokus på människan snarare än enbart på läsaren som gäller.
Dagen går alldeles för fort förstås. Alfred Backa, Sirpa Kähkönen och Kjell Westö talar tillsammans med Janne Holmén om att skriva historia. David Jonstad, Giséla Linde och Philip Teir talar om apokalyps och/eller framtidstro under Petra Granholms ledning. Yukiko Duke möter Håkan Nesser och Martin Widmark i ett samtal om berättelsens kraft. Detta bara för att nämna några exempel. Jag skrattar, antecknar, nickar och jublar. Faktiskt jämrar jag mig lite också, men bara så där som när man har ont i nacken eller axlarna och någon masserar en just precis där. Det kan göra lite ont i stunden, men det känns bättre efteråt. Det finns många smärtsamma beröringspunkter i vår värld just nu, men jag tror inte att det blir bättre av att vi försöker undvika dessa. När Qaisar Mahmood, Sara Razai, Kjell Westö och Katarina Gäddnäs diskuterar identitet och mångfald känner jag mig märkbart lättad och stärkt efteråt.
Håkan Nesser, Martin Widmark och Yukiko Duke.
Lördagskvällen kommer och det är dags för litterär supé, med god mat vid fint dukade bord i Alandica. Det är väldigt stämningsfullt och mellan maträtterna uppträder författare och musiker. Att Kjell Westö bjuder på ett smakprov ur sin nya roman och att en bestämd Kristina Sandberg visar varför karaktären Majs liv som hemmafru var allt annat än trivialt blir kanske höjdpunkterna för mig. Min mamma och jag sitter längst fram och när Birgitta Ulfsson kliver upp på scenen och inlevelsefullt reciterar bland annat Tove Jansson syns det tydligen att jag lyssnar på helspänn, för Ulfsson avbryter sig och frågar om jag blir rädd…
Litterär supé!
Så är söndagen här och det blir dags att återvända till Österbotten. Jag hinner med en sista programpunkt och för denna bänkar jag mig i St: Görans kyrka. Den åländska författaren Carina Karlssons texter står mig nära och det är hon som håller predikan i den litterära gudstjänsten. Hon talar om att våga möta förändringar i livet och jag blir väldigt starkt berörd. “Man kan vara redo fast man är rädd”, klingar i mitt huvud tillsammans med den vackra körsången när jag lämnar kyrkan.
Carina Karlsson på litterär gudstjänst.
I bilen och på färjan hem läser jag. Jag läser tillsammans med min dotter och tyst för mig själv. Jag andas lugnt. Axlarna är inte längre spända och tillvaron känns lättare igen. Ordets makt, alltså! Där har ni något som jag tror stenhårt på!
Ia
