Miranda Eklund heter jag, och jag tog studenten från NG våren 2015. Då läste jag många moddekurser, men också lång matte, lång fysik, musik, bildkonst och tyska. Nu studerar jag litteraturvetenskap vid Åbo Akademi i Åbo och kommer att kunna kalla mig filosofie magister när de femåriga studierna är slut. Förutom litteraturvetenskap, som är mitt huvudämne och det ämne jag har flest kurser i, läser jag också svenska och pedagogik som biämnen, vilket gör att jag, förutom en flummande litteraturvetare, också kommer att bli ämneslärare i modde. Jag hade inte behov av allting jag läste i gymnasiet med tanke på mina nuvarande studier, som nog inte tangerar varken fysik eller långmatte ens det minsta, men jag ångrar verkligen inte att jag läste sådana kurser, eftersom det är saker jag fortfarande är intresserad av. Man kan ju alltid läsa sig till en andra examen 
(jag har faktiskt hunnit fundera på datavetenskap).
Studielivet har bland annat lärt mig hur man ska klä sig ifall man blir bjuden på presidentbal. Här håller jag mitt ordförandetal på Österbottniska Nationens årsfest 2017.
Att det blev litteraturvetenskap var absolut inte någon självklarhet. Det var ganska ångestladdat, det där att söka vidare efter gymnasiet, och länge hade jag ingen aning om vad jag ville med mitt liv. Det vet jag i och för sig inte i dag heller, men ändå. Någon dag innan ansökningarna stängde skrollade jag genom Åbo Akademis hemsidor och hittade lite information om litteraturvetenskap. Klick sade det väl kanske inte, men jag har alltid älskat att läsa så det var det som fick avgöra mitt val. Jag levde dock i en falsk förhoppning om att littvet fanns i Vasa, så jag blev ganska så chockad då jag fick höra att utbildningen fanns i Åbo efter att jag tackat ja till antagningen. Jag som absolut inte skulle studera i fula, tråkiga, avlägsna Åbo…
Kort och gott är det litteratur i all dess form som vi studerar på littvet, och i det räknas allt från reklamfilm till teater. Störst fokus är det ändå på skönlitteratur. Vi analyserar det vi läst utgående från en specifik frågeställning, typ hur djuren gestaltas eller hur färgen rött används eller hur humorn syns. Jag har gått kurser där vi skrivit ett eget litterärt reportage, kurser där jag analyserat modet i Mean Girls (utgående från samverkan mellan medierna film, text och bild), kurser där jag läst medeltida litteratur, ja, listan kan göras mycket längre än så. I svenskan studerar vi texter på en mer språklig nivå. Vi har bland annat sett på uttalsvarianter i olika dialekter, sett svensk grammatik ur en helt ny och spännande, nästan filosofisk vinkel (det kanske inte låter alltför spännande, men det är det nog när du märker att allt du tror dig kunna om grammatik egentligen är falskt), gjort enkäter om folks attityder till svordomar och hört föreläsningar om varför det är så svårt för språket att acceptera det könsneutrala pronomenet hen.
Arken. I den här byggnaden håller jag till om dagarna. Den brukar se muntrare ut, speciellt i solljus.
Studierna i litteraturvetenskap är uppbyggda av föreläsningar och seminarier. Ofta läser vi något skönlitterärt eller lyriskt verk som vi sedan diskuterar tillsammans med lärarna. Att vi läser mycket innebär också att det är en hel del självstudier, men att få ligga i soffan och läsa romaner är inte mig emot (okej, jag har ingen soffa, men ni förstår vad jag menar). Vi har mycket sällan tenter på littvet. Kurserna avslutas istället med en essä eller något annat slags inlämningsarbete. Till exempel gjorde jag och två andra klasskamrater en podcast som examination i en kurs om Tove Jansson. Stämningen i klassrummet är väldigt familjär då vi är så små klasser. Jag menar, i min årskull litteraturvetare är vi bara sju stycken. Studierna i svenska har en annan slags struktur, precis som studierna i pedagogik. I svenskan är det ofta mer föreläsningar och inlämningsuppgifter, medan det i pedagogiken är rätt mycket praktik. Bland annat ska jag vara i Vasa en hel vår och ha praktik på Övis blandat med föreläsningar på Peffan.
Åbo är verkligen en finfin stad. Bilden har jag helt kallt stulit av Christoffer Enholm. Också han är en gammal NG-student som studerar i Åbo.
Då jag trodde att Åbo var fult och tråkigt och avlägset hade jag inte kunnat ha mer fel. Visst var det första året i Åbo ganska tungt, för det är tungt när livet kastas omkull. Man befinner sig i en ny stad, i en ny situation, i en ny vardag, i en ny umgängeskrets, och det känns lite så där i början, det gör det. Jag brukade ringa hem till mamma och tårdränkt fråga mig om det var så här det skulle kännas att studera. Men då den första turbulenta tiden var förbi började jag se Åbos skönhet, och nu, två år senare, trivs jag som fisken i vattnet. Jag kan rekommendera Åbo till alla. Det är verkligen en finfin stad med ett livligt studieliv. Just nu har jag två styrelseposter i två olika föreningar, jag är chefredaktör för en medlemstidning, jag är engagerad i x-antal kommittéer, och jag har rest runt i de nordiska länderna nästan mer ofta än jag varit hem till Närpes det senaste året på grund av studentföreningslivet och nordiska vänföreningar. Så snacka om livligt studieliv (och en överambitiös personlighet som aldrig kan tacka nej till saker).
Studierna däremot skulle jag rekommendera till alla som älskar att läsa, eller till sådana som vill bli moddelärare. Vad har varit intressantast med studierna hittills, kanske du undrar? Det är en fråga jag egentligen inte kan svara på. Det mesta är intressant på något plan, och lärarna lyfter oftast upp kursinnehållet på ett bra sätt. Jag håller som bäst på att skriva min kandidatexamen, så skulle jag vara tvungen att välja en sak som var intressantast skulle jag välja det. Jag analyserar nämligen novellen Att döda ett barn av Stig Dagerman och Volvos reklamfilm Moments ur ett kommersiellt perspektiv, något jag aldrig gjort tidigare och som ger mig en hel del huvudbry. Hur används olika medier för att sälja ett budskap är bland annat saker jag frågar mig i uppsatsen. Spännande saker.
När mina studier är avklarade kan jag jobba som moddelärare, men som litteraturvetare kan jag också arbeta som litteraturkritiker, eller kulturredaktör på någon tidning, eller författare, eller politiker. Precis som med de flesta akademiska utbildningar ger inte litteraturvetenskapen tillträde till endast ett yrkesområde, och genom biämnena kan man nischa sig ännu mer. Så summa summarum, att studera på ett universitet i Åbo är ett av de bästa val jag gjort hittills i mitt liv. Jag vet inte om jag vill jobba som moddelärare eller kulturredaktör, men det är inte så viktigt i nuläget. Det viktiga är att jag trivs, och att jag inte kan tänka mig en annan tillvaro. Då måste man ju ändå vara något rätt på spåret.