Ulf Starks och Linda Bondestams bilderbok Djur som ingen sett utom vi är en vacker bok som är både sorglig och rolig på samma gång. Stark har skrivit bokens korta dikter och Bondestam har illustrerat. Tillsammans presenterar de djur som de påstår att ingen har sett, men ganska snabbt märker man som läsare att detta nog är varelser med drag som man kan känna igen i andra eller i sig själv…
Jag ser till exempel mig själv i ”Bipolaren”, som är hängig, trött och dyster när hösten kommer, men som varje vår vaknar till liv med livslusten bultande i hela kroppen. Ulf Stark skriver: ”Men om våren skrattar den. / Världen är som ny igen. / ‘Jag kan göra allt, minsann! / Ingen är så bra som jag!’ ”
Bilden av Bipolarens vårglädje hänger ovanför skrivbordet i mitt arbetsrum. Min målbild!
Patricia Bäckvik-Manngård från biblioteket besökte våren 2018 ettorna i MO3, där vi jobbar mycket med att både läsa och skriva poesi. Patricia introducerade terapeutiskt skrivande för oss, det vill säga att skriva för att må bra, och med sig hade hon sedan en klassuppsättning av Djur som ingen sett utom vi. De studerande fick bläddra i boken och bli inspirerade av texterna och bilderna i den.
Nästa steg var att skriva egna dikter. Patricia gav oss i uppgift att antingen skriva dikter om vad som helst som vi har nära hjärtat, eller att skriva egna dikter om djur som ingen sett (utom då förstås vi). Här får ni ta del av ett smakprov:
Mitt i natten tittar jag ut
ser oändlighetens alla ljus
Vad finns bortom alla stjärnors sken,
gömmer sig där någon som ser?
Är ni lika som oss?
Med händer, fötter, krig och våld.
Eller lever ni i kärlek och fred
Med en samhörighet vi inte vet.
Skulle jag kunna hälsa på?
Jag lovar, jag är inte som de andra
Jag vill slippa vår planets terror och tvång.
Släpp in mig, snälla.
Vad finns bortom alla stjärnors sken
Som vi inte vet något av
Finns det någon långt, långt bort
Som undrar samma sak.
Jenny Strand
____________________________________________________________
Låtsasdjur
Nomadinen sa att han lever i den tron,
att allt är mycket bättre borta.
Så känner även jag, ibland,
när jag endast har tid med att springa och sporta.
Men ”ska det vara så” tänkte jag,
för jag älskar min familj mer än något.
Så familjen tog jag med mig och reste iväg,
till platser överallt, det blev en succé.
Leendet ser jag hos lilla Mongreta,
modig, snäll och vill aldrig streta.
En dag Mongreta sa till mig:
”du har hela livet framför dig”.
Upptäck och res, skratta och gråt,
jag bjuder in dig till livets resa på min vackra segelbåt.
Skuggdjuret har rymt,
från kroppen där den suttit fast.
Människorna vill hitta honom,
dock inte jag.
Jag förstår Skuggdjuret,
och vill göra likadant.
Känslorna sprudlar och tårarna svider,
vågar jag göra detta beslut i all iver.
En känsla av glädje blommar fram,
världen är oändlig men jag ska hitta dess kant.
Mathilda Näs
Tack till Patricia för att du ville komma och besöka oss! Lyckat och uppskattat på alla sätt. Tack till alla mina fina studerande som med entusiasm, målmedvetenhet och mod har kastat sig in i lyrikens värld tillsammans med mig!
Ia