Skulle det inte vara bra om ett folk med samma historia, kultur och språk skulle bo tillsammans i ett eget land? Skulle det inte vara bra om alla människor skulle vara uppdelade, alla i ett eget litet område i världen, där de kan stänga in sig och endast fokusera på sig själva?

Nej! Visst, jag gillar gemenskapskänslan som väcks i uttrycket ”ett land, ett folk”, men är det faktiskt så vi vill leva? Visst skulle det kanske skapa en gemensamhetskänsla för folket, men hur ska vi då kunna utveckla oss? Hur ska vi kunna globalisera oss och lära oss hur man ska bete sig runt folk som inte ser ut som oss, som inte talar samma språk som oss, som inte har samma kultur som oss?

På sydsvenskan.se bidrar Per-Ingvar Johansson med ett debattinlägg, ”Nationalism är ett hot mot människors frihet”, publicerat den 25 juli 2014. Där skriver han att ”Migrationsverket räknar med en kraftig ökning av antalet asylsökande till Sverige” och att ”många kommuner har stora svårigheter att klara boende till dem som kommer till Sverige”.

Jag tycker att det är utmärkt gjort av de länder som tar emot flyktingar. Vi måste gå ihop när hemska saker händer i världen. Vi måste tänka på tiden då det var krig här i Finland, då Sverige tog emot de barn som skickades bort från sina familjer. På samma sätt måste vi ta emot personer som flyr bort från sitt eget hemland, inte för att de vill eller känner för att flytta, utan för att de vill rädda sina liv. Framför allt ska vi inte efteråt klaga över att procenten utlänningar ökar och att de håller på att ”ta över” vårt land.

På Nationalencyklopedin, ne.se, skriver Rune Johansson en artikel om nationalism, hämtad den 10 november 2017, där han berättar om de olika former av nationalism som finns. Han räknar upp:

  • ”liberal nationalism, inriktad på nationell frigörelse men också på folkstyre och mellanfolkligt samarbete”
  • ”integral nationalism, som utgår från en auktoritär samhällsuppfattning. I t.ex. det nazistiska Tyskland inspirerades den av socialdarwinistiska idéer om nationernas inbördes kamp för överlevnad, liksom av rasteorier”
  • ”separatistisk nationalism. Denna utgår /…/ från att nationen är etniskt och kulturellt definierad och har rätt till en egen stat”

Men hur skulle ett nationalistiskt samhälle se ut då? Vi vet alla hur hemska Hitlers metoder var för att försöka få en ras i Tyskland, men också i hela världen, under andra världskriget. Jag menar inte att alla nationalistiska former är så hemska, men det blir lätt hemskt då man ska försöka samla alla personer med samma kultur och språk till samma ställe.

Till exempel finlandssvenskarna, borde vi höra till Sverige eller Finland? Sannfinländarna anser att vi i Finland endast ska prata finska, att alla tjänster ska gå på finska och att alla därmed borde ha finska som modersmål, medan om vi flyttar till Sverige så anser de att vi är ”finnar”. Här uppstår lätt konflikter. Jag anser alltså inte att nationalism är helt dåligt men inte heller helt bra. Allting här i världen ska vara med måtta, även hur nationerna och folket är uppdelade.

Nationalismen är en ideologi som hyllar nationen, kulturen och historien. Alla dessa anser jag är viktiga, men till vissa gränser. Ja, vi måste tänka på vårt lands historia, men vi måste också tänka på hur vi ska bygga upp samhället, undervisningssystemet och andra främjande faktorer, lokalt och globalt, för att skapa de bästa möjligheterna till en god framtid. Ja, vi ska bevara vår kultur, våra traditioner och så vidare, men vi måste också vara öppna för nya intryck. Ja, vi ska bevara känslan av gemenskap inom nationen, men vi måste också acceptera och välkomna andra människor till oss, för att i framtiden kunna utvecklas och skapa nya känslor av gemenskap.

Rebecka Gullans