Jag jobbar för tillfället på Wärtsiläs interna IT avdelning – eller Information Management som vi kallas i dagligt tal. Vi hör till Wärtsilä Corporation och vårt dagliga arbetsspråk är i praktiken enbart engelska. På vår avdelning är vi i dagens läge 267 stycken fördelat på 21 olika nationaliteter. Av de här är 27 % kvinnor och 73 % män. Vi är fördelade i olika länder och på olika verksamhetsställen. I Finland finns vi i Vasa, Helsingfors och Åbo. Dessutom finns vi i Indien, Kina, Tyskland, Belgien, Norge, Malaysia, Kanada, USA, Brasilien, Schweiz, Italien, Holland och Frankrike. Totalt sett i Wärtsilä är vi nästan 19000 anställda varav 58 % befinner sig i Europa, och av dessa 19 % i Finland, 28 % i Asien, 11 % i Amerika och 4 % i övriga delar av världen. I hela Wärtsilä finns vi i 161 olika länder och till och med utan att vara språklärare kan man förstå att vi är rätt så beroende av att folk kan kommunicera med varandra på ett förståeligt sätt. Eftersom vi erbjuder våra tjänster till alla de här nationaliteterna är det oerhört viktigt att vi har ett på förhand bestämt gemensamt språk och att alla har grundläggande språkkunskaper i detta språk. I Wärtsilä är alla våra system på engelska, det enda undantagen är de lokala HR-, skatte- och lönebokföringssystemen som i vissa fall kan vara anpassade till lokala lagstiftningar och tillgängliga endast på det landets språk.

206851_6598943929_1003_n

Mysore, nära Bangalore

Det jag har lärt mig under de dryga 10 år jag arbetat i en global omgivning är först och främst att ett gemensamt språk är en förutsättning för att kunna komma överens om saker med olika människor från olika kulturer. Det finländaren normalt talar – en i egna öron solklar rallyengelska, oftast utan prepositioner – förstås ungefär lika väl i en global omgivning som den engelska med stark indisk intonation eller den sydeuropeiska varianten av engelska med sina vokalutökade inledningar av orden. Det vill säga, vill man förstå så kan man oftast, men om inte viljan finns, är det så gott som omöjligt att kommunicera. För att bygga en gemensam grund för att kunna föra ibland tuffa förhandlingar på ett för båda motparterna främmande språk måste man kunna knyta an till varandra på något sätt. Ett av mina värdefullaste knep är att lära sig hälsnings- och artighetsfraser på så många språk som möjligt. Ingenting ger intrycket av att försöka bygga en relation med en person från en främmande kultur med ett främmande språk på samma sätt som om du kan fråga hur han eller hon mår och hur det står till med familjen på deras eget modersmål. Det räcker oftast till och med att försöka, det är verkligen tanken som räknas. Tre fraser mandarin, spanska eller italienska kan vara skillnaden mellan en affär eller förlängda besvärliga förhandlingar som inte leder till önskvärda resultat.

Under min studietid hade jag – som de flesta – ingen aning om var jag skulle hamna och var jag skulle  jobba. Att Wärtsilä var ett så pass globalt företag hade jag bara vaga aningar om då jag rekryterades vintern 2007. Som tur var hade jag en rätt god engelska och en hyfsad finska att falla tillbaka på och eftersom ett av mina första internationella projekt innebar frekventa resor till Schweiz och Holland innebar det också en hel del interaktioner med lokala ingenjörer vars engelska låg ungefär på samma nivå som mina föräldrars. Till all lycka hade jag faktiskt läst tyska i både högstadiet och gymnasiet och fick tack vare det möjligheten att studera i Österrike under mina studier, det här gjorde redan umgänget med de också i övrigt konservativa schweizarna mycket lättare – främst för att de till all lycka kom från den tyskspråkiga delen av Schweiz – men också på grund av att min skoltyska färgats av den tyska dialekt som talas i Tyrolen. Holländarna var inte riktigt lika förtjusta i den österrikiska tyskan – men det är en annan historia.

36217_406163898929_1802096_n

Zürich

Under mina studier i Åbo Akademi (ekonomie magister) läste jag ett par kurser spanska bara för att ha någonting totalt annorlunda att tänka på medan jag skrev min avhandling. Det visade sig att det inte var bortkastad tid det heller eftersom det faktiskt är rätt mycket lättare att få bra service på en i mitt fall mycket svag spanska på många ställen i Spanien under golf- och semesterresorna än på en bruten engelska. Det lönar sig verkligen inte att dubba tv-program till de lokala språken. Den eller de som då det begav sig fattade beslutet med textning av tv-programmen och filmerna istället för dubbning kom att göra otroliga insatser för finländarnas engelskakunskaper… Undrar om de någonsin insåg detta? Det enda jag ångrar med mina studier är att jag aldrig tog chansen att läsa flera språk, i dagens värld skulle ett par kurser ryska eller mandarin inte suttit helt fel med tanke på vart den globala ekonomin är på väg.

Lycka till!

Mats Backlund

(student från Kristinestads gymnasium)