I läsveckan i april utmanade vi modersmålslärare varandra med varsin bok. Våra motiveringar till utmaningen kan man läsa i ett tidigare inlägg och här kommer nu våra tankar kring de böcker vi läst.

Ia utmanade mig att läsa Mary av Aris Fioretos

Jag inser att en del av mig inte längre har något emot att förvandlas till en stjärnbild.”

Att läsa Mary var både en lärorik och en brutal njutning. Lärorik för att jag kände att jag behövde läsa på lite om Greklands militärjunta för att bättre förstå kontexten, brutal för att allt lidande Mary genomgår är så hjärtslitande och groteskt, men ändå en njutning för att allt detta elände skildras med ett så vackert språk att jag faktiskt stundvis glömmer hur hemska saker det är som beskrivs. Det låter kanske väldigt fel att det går att läsa om tortyr och samtidigt tycka att språket är vackert? Det fascinerar mig hur ord med sin magiska kraft kan styra in sina mottagare på oväntade vägar.

I den diktatur som Mary lever får ord helt nya betydelser, t.ex. är en ’tebjudning’ verkligen inget man vill uppleva som politisk fånge. ”Hur blir ord sjuka? Är det som en infektion? Vet personen som använder dem att hon kan smittas?

[…] ’Bröd’ kommer nog att klara sig. Men ’salt’? Och hur är det med ’utbildning’ och ’frihet’?” Många saker är självklara för oss i vår trygga tillvaro och den här romanen påminner en om att vara tacksam för alla privilegier.

Mary ställs inför omöjliga alternativ och tvingas ändå välja. När jag läser om personer som upplever ofattbart svåra saker väcks alltid frågan om hur stark jag skulle vara om jag råkade ut för något liknande. Jag tror ändå att vi människor är starkare än vi tror och när vi måste kämpa gör vi helt enkelt det. Att ge upp låter kanske enkelt, men är antagligen svårare när det verkligen gäller.

Tack Ia för ytterligare en givande läsupplevelse!

Läs Mary för att ta del av en gripande, vacker, tankeväckande, rå men samtidigt varm roman!

Jenny

 

Jenny utmanade mig att läsa The Humans av Matt Haig

”Don’t aim for perfection. Evolution, and life, only happen through mistakes.”

Intrigen, alltså själva handlingen, är inte det som jag kommer att bära med mig från denna bok. Så är det förhållandevis ofta för mig. Jag kan älska en bok utan att egentligen bry mig särskilt mycket om det som händer i den. Det kan vara språket som trollbinder mig, ett sätt att berätta som tilltalar eller bara känslan jag får när jag läser boken som stannar hos mig i stället.

The Humans är en bok att plocka citat ifrån. Träffande, gripande, humoristiska citat om vår tid och vårt sätt att leva. Berättaren är en utomjording som får ett uppdrag på vår planet och som i och med detta uppdrag granskar oss människor och uttalar sig om det absurda, men också fantastiska, i att vara människa. Här finns tankeväckande formuleringar om vårt sätt att kommunicera, om vad som blir och inte blir (och borde bli) nyheter, om kärlek och sex, om vanor, mat, kunskap, resor, jobb… Listan kan göras hur lång som helst. ”Men are not from Mars. Women are not from Venus. Do not fall for categories. Everyone is everything.” Människan är en intressant och komplex varelse att utforska!

Jag är glad för att jag läste denna bok! Så här i slutet av ett läsår är jag alltid väldigt trött och det var skönt att få läsa en bok som belyser allt det fina i tillvaron. Dessutom har jag tack vare boken fått upp ögonen för Emily Dickinsons poesi och Claude Debussys musik. En bok kan öppna upp för nya upplevelser. Tack Jenny!

Ia