Han är 18 år och borde veta vad han vill. Veta vad han ska bli när han blir stor. Han hade hoppats lista ut det i gymnasiet, men när han tänker på framtiden är det tomt. Bara frågor – inga svar. Dom pratar om framtidstro, men vad ska man tro på när jorden brinner och människor dödas i krig?
Hon är 16 år och ska börja gymnasiet. Första skoldagen är här och det känns lite nervöst. Sommaren har varit underbar. Lite jobb för att tjäna pengar, mycket häng med vännerna, Tomatkarneval med folkvimmel och fest. Hon är redo för allt det nya. Förväntansfull och glad.
Hen är 17 år och tvåan i gymnasiet väntar. Fjolåret var ganska tufft, men det gick. Hårt arbete och rutiner lönade sig. Hen nådde resultat att vara stolt över. Hemma är det också mycket bättre nu. Mindre bråk, mindre oro, mindre smäll i dörrar. Det blir nog bra det här, ändå.
Han är 17 år – snart 18! I fjol tillbringade han alla raster på toaletten. Där ser ingen att han inte har någon att sitta med. Det blir mindre uppenbart att han är ensam. Han har försökt komma med i gänget, men det är svårt att vara så där spontan och sprallig som de andra är, när rädslan för att inte vara välkommen ständigt svävar ovanför som ett stort, svart moln. Det enda han hoppas på är att få vara med i år. Kanske det är i år det händer?
Hon är 44 år och ska börja sitt tjugonde år som lärare. Åren har gett henne massor av glädje, men ärligt talat också några gråa hår. Hon fasar lite för att hoppa på skoltåget igen. Det rusar på i full fart från start och det brukar vara svårt att hitta hållplatser för vila. Ändå är hon fortfarande lika övertygad om att läraryrket är bäst. Arbetet med de unga gör henne lite yngre, lite klokare och mycket vaknare. Det förväntansfulla pirret känns i maggropen också i år.
En skola är inte bara en fysisk plats. En byggnad med golv, väggar och tak. En skola är också gemenskap, samarbete och skolanda. Möten mellan människor som bär på både lätta och svåra saker. Det kan vara sådant som andra känner till, men också sådant som andra inte har en aning om.
I år hoppas jag därför att vi verkligen tar hand om varandra. Att vi låter alla vara med. Att vi låter alla vara som de är. Att vi låter alla växa. Vårt golv kan vara kunskapstörst, upptäckarglädje och experimentlusta. Våra väggar kan vara värme, förståelse, tolerans och medmänsklighet. Taket kan vi lyfta tillsammans, så att vi alla får andas fritt.
Välkomna till ett nytt läsår!
Ia Enroth
Tal vid Närpes gymnasiums inskription 15.8.2022
