Varför måste man alltid vara nåbar nuförtiden? Varför tar alla illa upp om man inte svarar direkt? Förväntas man vara online hela tiden? Antas mobiltelefonen finnas i fickan hela tiden?

När jag ser de blåa bockarna som indikerar att någon inte svarat mig så kan det kännas jobbigt. Men varför? Det borde inte göra det, eftersom för 50 år sedan så var detta inte ett problem. Om man inte svarade i telefonen lämnade personen som ringde ett meddelande och så var det med det. 

Inte bara att man alltid antas svara. Man förväntas alltid ha telefonen nära till hands. Jag tycker att det kan vara svårt att koppla av från skolan och det gör det inte bättre att jag är inloggad på skolans alla applikationer på min telefon. Mejl om skoluppgifter kan jag få sent på kvällen och påminnelser om deadlines kommer varje dag. 

Dessa problem gör att flera väljer att ha telefonen på “stör-ej” funktionen och jag tycker att detta också blir ett problem. När man ringer och faktiskt behöver nå en person så når man inte hen. Detta har själv hänt mig flera gånger. 

Tystheten tolkas idag som att man inte är intresserad eller kanske till och med ogillar en person som skickar ett meddelande. Jag tycker att det ska normaliseras att man inte har möjlighet att svara direkt. Det har blivit en norm att man ska svara direkt och många gånger har jag inte tid till det. Men hur blev det så här? Den frågan vet jag att det är många som undrar över. 

När någon har läst meddelandet men inte svarat tänker jag ofta “Har jag sagt något fel” eller “är hen arg på mig”. Detta ska inte normaliseras i min åsikt. På vissa appar som Snapchat eller instagram ser man när en person är aktiv och detta leder just till detta “Varför svarar hen inte till mig?”. 

När en annan tar kontakt med mig och jag inte har tid, så känner jag mig lite oförskämd att svara tillbaka något i stil med “jag svarar sen, har inte tid just nu”. Även för den som får meddelandet kan känna sig lite nedstämd även fast detta var helt okej för bara 50 år sedan. 

Det är också vanligare att om något roligt händer, så skickar man till en person som man vill berätta det här åt. Det leder till att det finns mindre att prata som sedan när man ses. Åtminstone i min kompisgrupp så är det så. Direkt vi ser något som vi tänker att vi måste berätta till kompisarna om så skickas det i gruppchatten. När vi träffas allihopa så finns det inte så mycket att prata om. Vi ligger mest och slappar i någons rum med telefonerna i handen. 

De gånger då jag väljer att inte svara eller kanske ha telefonen på tyst så har jag en massa notiser och meddelanden som man kanske kunde svarat på direkt. Det gör en jobbig situation om man kanske inte orkar. Flera gånger då jag gått och lagt mig tidigare så kan jag vakna med en hel bunt notiser. Jag får också FOMO, alltså att man är rädd att missa något, så jag läser alltid och svarar alltid på meddelandena. 

Tystnad är inte brist på att man inte bryr sig. Alla har sitt egna liv och vissas liv är mer turbulent än andras. Att jag inte svarar kan vara så enkla saker som att jag råkat somna efter skolan eller att min mobil dött. Låt alla andas och ta pauser från mobilen och det sociala. Mitt liv är oftast viktigare än att jag svarar på ditt meddelande. 

Alva Österberg