När Jenny frågade om jag kunde skriva lite om språk och språkkunskaper var min första reaktion: Absolut, det gör jag gärna. Vad kul!

Fem sekunder senare började uppgiften sjunka in. Ojdå, men vad ska jag skriva om? Det finns ju hur mycket som helst att prata om när det gäller språk.

Man kan skriva om språkets betydelse inom kultur, historia, egen uppväxt, människorelationer, familj, vänner, jobb, känslor, missförstånd, inkörsporten till nya upplevelser, ett nytt land, ett nytt liv, o.s.v.

Ja, olika språk och deras kulturella innebörd är faktiskt viktiga redskap, som människan har till sitt förfogande när det gäller kommunikation på alla nivåer, om vi nu ska ta det lite filosofiskt. Språk och deras användning kan bidra med mycket gott. Och ont…

But let’s not get carried away. Back to basics.

Kanske enklast att börja med att berätta om mina egna upplevelser gällande språk. De fyra viktigaste språken i mitt liv är holländska, tyska, engelska och svenska. Vi börjar med holländskan (officiellt nederländskan) och tyskan.

ludo 1

Amsterdam

Min egen språkresa börjar i barndomen. Jag är född och uppvuxen i en liten by i södra delen av Nederländerna, bara 2 km från den tyska gränsen. Mitt modersmål och ”känslospråk” är en dialekt som är nästan som tyska. Jag fick lära mig holländska i skolan men vi talade nästan aldrig det. Bara i skolan. Min bästa barndomsvän hade tyska föräldrar och vi talade alltid tyska hos honom. Dessutom var det mycket tysk TV hemma (barnprogram, filmer & fotboll). Jag är alltså uppvuxen med min dialekt, holländskan och tyskan. Tyskan är lite på sparlåga just nu, men den finns kvar, lugnt vilande i bakhuvudet. I gymnasiet valde jag förutom obligatoriska holländskan och engelskan också att studera tyska och franska.

Mina ekonomistudier vid universitetet gick sedan på holländska och jag fick nya vänner som jag talar holländska med ännu idag. Under studietiden hann jag också med en kort utlandsvistelse till Uppsala i Sverige via ett så kallat ERASMUS-utbytesprogram. Under dessa 6 månader talade jag engelska med alla internationella och svenska studeranden.

Efter studierna började jag jobba på ett amerikanskt företag med 300.000 anställda världen över. Jag bodde och jobbade i olika städer i Nederländerna och språket på jobbet var alltid engelska. Mina arbetskollegor kom från hela världen, så koncernspråket var engelska. I jobbet ingick också resor, däribland till USA. Där fick man uppleva att det inte alltid är så vanligt att tala flera språk. Man fick i alla fall mycket beundran från amerikanska kollegor, som tyckte att det var jättehäftigt att man kunde fler än 2 språk 🙂 .

ludo 2

New York

Första språkskillnaden upptäckte jag egentligen redan då jag hamnade på jobb i Den Haag och Amsterdam. Den talade holländskan där var nämligen en väldigt speciell språkupplevelse för mig som kom från en liten by där man talade en helt egen dialekt, lite liksom närpesiskan i Finland. Alla holländare uppfattar varandras olika lokala brytningar och dialekter direkt. Man hör från vilken region (eller till och med från vilken stad) en person kommer. Så även om man är från samma land och talar samma språk, kan de språkliga och kulturella olikheterna vara ganska stora. Kanske några av läsarna känner igen sig en aning och har upplevt lite samma här i Finland? Språket, dialekten och kulturen är en viktig del av en persons identitet. Språket, dialekten och kulturen kan sedan vara helt annorlunda på bara några kilometers avstånd, även i samma land.

Efter Nederländerna var det sedan dags för jobb i södra Spanien. Här lärde jag mig lite spanska, men jag har glömt det mesta. Sedan blev det jobb i Stockholm. Där var jag den enda utlänningen på jobbet och alla talade svenska, inte engelska. Då bestämde jag mig för att lära mig svenska. Det kändes lite konstigt att alla andra skulle ändra sitt språk till engelska bara p.g.a. mig när vi spelade innebandy och när det var dags för fika. Att lära sig svenska var svårt i början, men det gick till slut. Jag fick en jättebra privatlärare, som företaget hade ordnat. Två gånger i veckan privatlektioner i 3 timmar. Man var helt slut. Läraren var krävande, men efter 6 månader kunde jag använda svenska på jobbet. Resten lärde jag mig sedan när jag började använda språket dagligen.

I Sverige förstod jag att om jag på allvar vill komma in lite djupare i de oskrivna sociala strukturerna och bli en del av det lokala samhället, är det en förutsättning att jag kan det lokala språket. Jag har märkt efter mer än 20 år utomlands och efter att ha bott och jobbat i olika länder, att detta faktiskt gäller överallt. Min egen analys är, att om man kan skämta på ett främmande språk och kan leka med ordvitsar, då är det ett tecken på att jag kan språket tillräckligt bra. Att jag har förstått kulturen och är en accepterad del av denna.

Efter Sverige blev det jobb i Helsingfors och arbetsspråket byttes igen till engelska. Jobbet innebar mycket resande över hela världen, och då var engelskan absolut nödvändig. Men de flesta av våra vänner i Helsingfors var svenskspråkiga, och jag kunde ju svenska… Så efter alla dessa år i Finland har jag inte lärt mig ordentlig finska, ännu.

Sedan blev det dags för jobb i Närpes, och då fick jag lite närpesiska på köpet. Vetja he nou.

Nu talar vi svenska och holländska hemma, och barnen kan dessutom finska, engelska och lite tyska.

ludo 3

Kristinestad

Plötsligt är min text färdigskriven nu då och dessutom på ett för mig främmande språk. Jag har inte tänkt på det, men nu i skrivande stund märker jag att (olika) språk uppenbarligen betytt mycket för mig under mina olika livsskeden. Jag har haft både nytta och nöje av dessa kontakter med olika språkmiljöer både i privatlivet och på jobbet. Jag har fått erfarenheter, upplevelser, vänner och mycket annat tack vare mina språkkunskaper. Jag skulle inte vara den person jag är i dag utan alla dessa erfarenheter. Allt det jag skrivit om här tidigare beskriver mina personliga språkupplevelser. Alla har säkert sina egna åsikter och erfarenheter.

Slutligen, mitt språktips: Var inte rädd för språk, du kanske blir positivt överraskad! Var öppen för främmande språk, även om du tycker att de främmande språken låter lite konstiga. De flesta gör ju faktiskt det 🙂 . Börja med att lära dig ett nytt språk (vilket som helst) och se sedan vart du landar. Även om du tycker att du inte har ett ”språkhuvud” är det helt OK. Du behöver nämligen inte kunna språket perfekt genast. Alla har börjat sin språkinlärning någon gång och någonstans från noll.

Världen är din för att upptäckas! Ha bara ett öppet sinne för språk och glöm alla eventuella förutfattade idéer som begränsar dig. Dina språkkunskaper är en värdefull nyckel till världens olika dörrar. Att kunna språk är absolut inte allt här i livet, men språkkunskaper kan öppna vissa dörrar, så glöm inte att kommunicera med varandra! No guts, no glory.

Ludo Thijssen – student från Roermond gymnasium i Nederländerna 1987, numera ekonomidirektör på NTM i Närpes